when the stars go blue.
Tog det inte lugnt alls. Sprang tills mina ben vek sig. Daniel Adams-Ray var på max i mina öron. Stannade vid gamla badplatsen, fick riktigt svåra tillbaka blickar. Saknar dom tiderna grymt mycket. Nu ska jag sätta mig ned med biologiboken. Sen ska jag lyfta i två teveapparater. En ligger i min säng och en vägrar funka, roligt.
Kommentarer
Trackback